När du ler är det ej dina tänder jag ser,
utan det är vår framtid som krossades av snedsteg.
Men nu kanske jag hoppas på att,
åter få se ditt vackra ansikte le.
Och inte bara få minnas hur det är,
när man verkligen ser.
Världen blir så mycket mer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar