jag vill ha ett slut på den tid som jag fastnat i som en återvändsgång, jag vill ba slippa den skiten som stannar kvar ta steget i en riktining där jag känner att jag är viktig. 

allting var ju enklare då,

men ingenting kan bli vad det var.

men vem vet kanske allt kommer lösa sig ändå kanske allt kommer bli bra,

i slutet kanske man ser vem som vill vara kvar.

för just nu känns det som att mitt liv är som en fågel på väggen,

vacker att titta på men inget hjärta som slår,

are you still afraid of being left alone?

it's the things that we never say,

that affects the most.

I miss that smile with those small blue eyes,

thinking of the way you crawl,

how something so small can be so big in my heart.

when i try to sleep i can only think on one thing,

how can she do this to you?